För er som inte orkar läsa långa inlägg, stäng fort ner detta fönster för nu ska jag berätta om min konstiga dag, men akta er, det kan bli spännande!

Hämtade min trogne vän och kompanjon Jennie hemma hos henne på morgonen, cirkus 09.15. Åkte bil till Töreboda där vi hittade en parkeringsplats och lämnade vår lilla Toyota, ensam att ta hand om sig själv. Tåget gick klockan tio ungefär mot Göteborg (vårt mål) vi hittade två stycken sittplatser där vi slog ner våra rumpor och satte oss tillrätta. Jennie som går Mediaprogrammet i Skövde håller på och fifflar med sin slutuppgift i foto. Hon gör reklam om SJ och springer runt och fotar massa okända människor i tåget (hon frågar om lov först). Så kvar sitter jag på mitt säte och läser Sofie's mode men det kommer en man och tar min plats, han hade bokat :(. Därför fick vi stå från Skövde-Göteborg, lite kämpigt eftersom massa Malmö FF- och Häcken (?!) supportrar drack öl och levde bus precis bredvid oss. Men än så länge gick det ingen nöd på oss..

Väl framme i Göteborg knallade vi runt och kikade lite i affärer, hittade n superfin kappa, blommig men även dyr, så det blev inget med det. Jennie hittade en superfin längre skjorta som var blåochvitrandig. Tummen upp! Efter ett tag började våra magar kurra, det blev en sväng till en tacobuffé. Sen vet vi inte riktigt vad som hände, det känns som en stor enda minneslucka från buffén till tåget, nu pratar vi inte mer om den saken :O Jennie?

På tåget hem hade jag satt på min "blå-tand" och fick plötsligt märkliga bilder. Bilderna blev till små klipp och klippena blev till en porrfilm med skelett, utsökt! Efter noga undersökning utav Wallénberg kom vi fram till att våra-porrfilmsskickande-vänner satt snett bakom oss, typiskt! "- Om nån ropar efter Långstrump eller Wallénberg får vi inte svara!" utbrister Jennie HÖGT. (Smart-Jens!) Okej ..

Klockan cirkus halv sex hade vi åkt förbi Skövde och var strax alldeles strax i metropolen Töreboda, men ungefär 2 km innan stationen stannar tåget tvärt. Okej, vad händer nu då tänkte vi? Sara T ringde mig under ungefär samma tid och vi (i princip) bestämde att jag skulle åka med henne ut till Christine som vi skulle till på kvällen. Iallafall så satt vi och väntade på att få information om varför inte tåget tog sig framåt, då vi tillslut hörde en röst, jag citerar (ganska noga): 
"- De har ringt från Gbg och sett på sina maskiner att det är fel på våran bistrovagn, därför blir vi kvar här en stund, men oroa er inte förhoppningsvis kommer detta gå snabbt:" Jo tjena. Vad som nu gällde var att vi inte fick åka förbi nån växel alltså kom vi inte förbi Töreboda men YES! tänkte vi, då hinner ju iallafall VI gå av. Men icke sa nicke. Tåget hade nu förflyttat sig 1 km och 900 m närmare Töreboda och utanför vårt fönster var perongen, vi SÅG den. Vi kunde ta ett klip upp på den, men fick vi går ut? NEJ! "- Vi kan bli fast här allt mellan en halvtimme och tre timmar." MEN VI ÄR JU REDAN FRAMME! Vilken skämt tänkte vi. Efter någon timme så kom en utav våra konduktörer (som inte har vilat upp sig tillräckligt efter Thailand, har vi fått veta) springande som en skottspole med en sån där skyddsväst på sig, åh jösses. Hon skulle antagligen ta sig ut (Lycka till med de skorna tänkte jag). Vi ville följa efter, fick vi? No no. "- Vi har knappt nån mat eller vatten på tåget, därför har vi fyllt upp det lilla utav dryck vi har i små muggar här i vagn 12, känner ni att ni är väldigt törstiga kan ni komma fram och ta er en mugg, men försök att först och främst låta det gå till barn och gamla." "- Det låter som vi är med om en terrorattack!" utbrister Jennie. Då fick jag en sån där jobbig känsla av att ställa mig upp och skrika
" - Hjälp vi kommer att dööö!" men det gjorde jag naturligtvis inte, jag är en snäll flicka. 

Två timmar senare än beräknat bokstavligt talat springer vi ut ur tåget, det känns som vi har blivit befriade från flera års av fångenskap. "-Det luktar sommar" skriker Jennie. Ja det gör det banimej! Räserfart hem till Hasslerör (via en superbra genväg btw), där möter Elsa-älsklingen mig med ett flin och öppna armar! Vilken unge! Tyvärr fanns det inte tid eftersom jag hade missat Saras skjuts ut till Brommösund. Så för mig och Jennie bar det iväg igen emot nya äventyr. Slängde av henne i farten hemma hos sig, tack min vän för en skitrolig dag den kommer jag inte glömma i första taget, sånt här händer ju bara oss! KRAMAR! 

Jag fortsätter.. Ute hos Christine finner jag Fred, Löftnertz och Coolzara, ett fantastiskt trevligt sällskap på en kväll som denna. Vi spelade Rappakalja. Mina käkar och mina (få) magmuskler hade fått sig ett rejält träningspass efter ett stort garv igenom hela kvällen. Tyvärr glömde jag mitt Greta-ägg :( När vi skulle åka hem blev jag sådär galet uppskrämd utav massa äckliga ljud och svarta fönster (FRED!!), jag är ju trots allt fruktansvärt mörkrädd och i dessa situationer brukar jag ha med mig Kajsa i sätet bredvid mig i bilen men icke..  Fred fick köra med sin bil efter mig nästan hela vägen ut till Hassle, hade jag kört av vägen hade de förhoppningsvis stannat, för "som korven på mackan" ;) så hade mitt batteri i telefonen tagit slut. Det låter ju i princip som delar av storyn i kommande skräckfilm.. Oh fy! Tack Fred och Eve :D Jag kom hem i säker förvar! Och tack Christine för en super kväll och vilken drömhus..  

Imorses vaknade jag av att Elsa gav ifrån sig ett glädje tjut. Nu har jag som den Super-faster jag är bytt blöja, tagit på henne nya kläder och matat henne och lekt.. Ikväll verkar det som att min käre bror ska sova över här också, det ser jag fram emot, kanske ett parti monopol?

Vilken dag, nu känner man minsann att man lever..