sandramedk

Uppstånden från de döda, iallafall från en hel fantastisk studentvecka. Jag har skjutit på dagen för att börja blogga igen, jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på alla känslor jag har kännt och känner just nu. Jag skulle ju kunna sammanfatta alltihop lite snabbt om vad som har hänt, men jag känner att nej. Ni som läser har har upplevt detta med mig, ni vet vad jag talar om och jag saknar varenda liten molekyl, varenda liten kromosom utav er allihopa..

Sommaren har nu startat på riktigt, jag har sommarlov. Denna vecka får jag eventuellt svar på om jag har kommit in på den skola jag har sökt till, Helt sjukt, allt känns så himla overkligt. Att lämna allt. Att lämna alla. Jag trivs där jag är. Jag är en person som alltid har hatat förändringar.

Jag ska se postivit på allt nytt. Som t.ex. har jag idag lämnat blod för första gången. Nålen var större än jag trodde, jag jag blev trött och hängig, men det var absolut värt det. Min ersttning skänkte jag till Barncancerfonden, dagens goda gärning! Nästa tappning sker i oktober, vad gör jag i oktober?

Jag kommer bli knäpp av allt tänkande, trycker på "off-knappen" nu! Tomt.