sandramedk

Okej, försök att tänka er in i min situation.

Jag vaknar yrvaket till bara ett par minuter innan vi rullar in på Töreboda station, klockan är cirkus tio i tio på kvällen (ja på kvällen, det är så himla skönt att sova när man åker buss/bil/tåg). Jag plockar ihop mina grejer, och kikar ut genom fönstret svart, svart, svart. Inne på stationen lyser lamporna och jag kan se att det snöar utanför. Jag knyter halsduken lite hårdare och förbannar mig ännu en gång varför jag glömde väntarna hemma. 

Nästintill ensam som jag var kliver jag ur tåget och snön är nyfallen och inga spår har ännu gjort, kylan och vätan tränger in i mina stövlar, brrr! Jag kikar efter en röd toyota som ska stå och vänta på mig, men noll. En gubbe med resväska knallar framför mig nerför trapporna. Jag kikar ännu en gång, näe det är ingen bil här, tåget som t.o.m var försenat.

Jag ställer mig för att vänta i busskuren, inte en käft på hela stationen, Ingen! Plötsligt kommer gubben tillbaka, han med resväskan. Han har ölmage, En vante och ingen mössa. Han borde frysa tänker jag. Han går förbi mig och ser mig rakt in i ögonen utan att släppa blicken, jag viker undan. Han ställer sig bredvid mig fast med en glasvägg emellen (alltså utanför busskuren). Hade jag tagit Hans busskur? Han liksom stirrade på mig. Plötligt hör jag hur han låter, liksom suckar och gör grymtande ljud.  Jag tycker det börjar bli riktigt obehagligt! Jag vet inte varför, men jag har liksom något slags sjukligt begär att alltid skrämma upp mig själv så när vi står där, gubben och jag så tänker jag tanken: "- Skulle jag bli våldtagen någonstans och någongång så skulle det vara precis här och precis nu, här i Töreboda!" Jag förbluffade mig själv, hur kunde jag tänka en sån tanke. Jag blev ännu mera uppskrämd! Jag börjar gå ut mot vägen för att jag inet står ut att stå där längre. Och vet ni vad? Gubben börjar följa efter, SHIT tänker jag. Jag blir riktigt rädd! "- Vad ska han göra med mig!", tänker jag.

Plötsligt ser jag ett ljus på vägen utanför och utan att jag tänke rpåd et så håller jag tummarna och strax eftråt rullar en röd toyota saktar in och jag kilar på så snabba steg jag kan fram till bilen.

Mamma: "- Förlåt, har du väntat länge?"
Jag: "- Nej nej ingen fara.."
Mamma: " Men fryser du inte om händerna? Här ta mina vantar!"

Hur skulle jag någonsin klara mig utan min mamma?

Operation hämta julgran!