sandramedk

Ont, ont, ont när jag vaknade, tog två alvedon och låg kvar och väntade på att de skulle verka. Sedan upp för att packa väskan och sedan åt vi frukost tillsammans en sista gång. Tog sedan transfern till flygplatsen och där hittade mina resekamrater snabbt en rullstol, mycket lustigt. "- Vi kommer ju aldrig komma fram om du ska hoppa dit.." Men den rullstolen kunde jag tydligen inte ta, jag fick en ny, bättre som kunde hålla upp min fot i högläge, lyx! Sen turades de allihopa om att köra mig hit och dit och första stoppet var apoteket.

Jag var tvungen att ta sprutor, blodförtunnande. Vem skulle få den äran att hjälpa mig med det, jag kunde inte få mig till att göra det på mig själv, inte just då iallafall.  

Sara: "- Snälla, jag vågar inte, jag kommer göra något fel!"
Fred: " - Ja, titta inte på mig, jag hatar sprutor, kan inte ens kolla på dem."
.. Linus?
Linus: "- Självklart, jag kan göra det!"

Jag hoppade in på damernas handikapptoalett, Linus strax efter, jag drog upp klänningen (smart drag där Sandra, att ha på sig klänning!), han grep tag i magen och tryckte in sprutan, läskig LÄSKIG känsla, men det gick bra och jag tackar återigen Linus för din insats, det trodde jag ju inte när jag såg dig för första gången i sjuan, att du skulle köra en spruta i magen på mig på en toalett på en flygplats på Lanzarote ;)

Jag fick gå på flyget en halvtimme innan alla andra, satt där ensam och väntade, vi fick samma platser på flyget och gissa vad! Gissa vilka som också var med på planet? Alla barnen! Men inte gjorde vi om samma misstag igen, den här gången köpte vi hörlurar allihopa och kollade på film, spelade spel och lyssnade på musik. Jag fick ha upp benet i knäet på Sara och Linus, resan gick bra men den var lång! Sedan väntade bilresan hem, den gick också bra och sen möttes jag av mamma där hemma, alltid lika orolig och det är jag faktiskt tacksam för, tänk om hon inte skulle vara det. Men jag förstår faktiskt inte hur mina föräldrar och vänner fortfarande kan bli förvånade, det är ju inte direkt första gången något liknande händer, jag går hand-i-hand med oturen, för det mesta, det är sant.

Tack iallafall för en lysande resa, det här var allt för oss (mig), snart ska vi ut igen, vad blir nästa stop?

/ Saura, Dinus Hjalmarsju, Fred-Alexander och SuperSötaVodkaSandra.