sandramedk

Farfar Henry, 82 år, frågade mig för ett par veckor sedan med sin mysigaste röst ifall jag ville följa med honom ut i skogen och leta svamp. Självklart! Jag är egentligen inget direkt fan av svampplockning, jag brukar aldrig hitta något. Jag ser bara massa gula löv och blir lurad. Men nu har jag verkligen får mersmak. Jag hittade ett helt gult område där det bara var att gå ner på huk och fylla korgen.

Den mysigaste förmiddagen på länge, vi var borta och kikade på hans föräldrahem och klev över stock, sten och taggtrådsstaket. Vad som kanske bör nämnas är att han använder krycka och är lite allmänt ostadig på benen. När jag kom hem var jag helt slut. Jag märkte det inte ute i skogen men jag hade gått och varit på spänn hela tiden. När jag slappnade av och kunde andas ut att vi hade kommit hem hela och utan brutna ben somnade jag i soffan och drömde faktiskt om gula öppna ängar av just svamp.

Farfar med kryckan i ena handen och korgen i den andra


Jag iklädd mina röda stövar och Pippitröjan mamma har stickat


Farmor tog ett lagfoto när vi kom tillbaka. Jag försöker le och ge henne
instruktioner var hon ska trycka samtidigt, därav den konstiga minen