sandramedk

Äventyr i Karlstad

Kategori: Allmänt

Tänkte berätta lite om onsdagens händelser och gårdagens..

Jag tog bilen upp till Karlstad i onsdags och fick med mig Fred och Sara på köpet. Vår plan var att inta min lägenhet och senare på kvällen Nöjesfabriken. Framåt eftermiddagen lagade vi lite mat här i lägenheten, spelade lite spel, drack lite drinkar och hade det riktigt trevligt. Framåt 9 tiden tog vi bussen ner mot stan för att ta oss ut till Herrhagen där Sara E bor, och träffa henne och hennes två vänner. Halvvägs in till stan så stannar bussen, den kokade tydligen, samtidigt ringer Sara E och säger att vi missat sista bussen ut till Herrhagen, jaja, bara att gå, vi satt kvar ett tag i en trasiga bussen tills det kom en ny och körde oss till stora torget. Vad det snöade sen! I tunna skor med klackar gled vi runt på trottoarerna mot Saras lägenhet. Tillslut hittade vi dit.

Sen blandas hela kvällen ihop till en galen, skön kväll..

Hejhej, Sara, Sofie och Stina. Drinkar blandades på löpande band. Både jag och Sara kom på att vi glömt lämna in en uppsats. Promenad ner mot Nöjes. Väldigt hala trottoarer. Trevligt folk i kön. Lång kö. Kissnödig. Hängde in jackor (återkommer mer till det där med jackorna senare). SJUKT mycket folk. Varmt. Svettigt. Hett. Vi såg aldrig Sidney. Vem är Sidney? Vi ville hellre höra Samson. Dans, dans. Trängsel, trängsel. Fred hittade armband. Min handled för fet. Sara's alldeles lagom fet/smal. Riverside motherfucker. Tappade bort varandra. Hittade varanda igen. Tappade bort varandra. Försökte ringa varandra. Hittade varandra igen. Sedan dags för hemgång. Bussen gick om femton minuter. Det var då jag kom på att vi inte var på party-gatan utan ute i Herrhagen. Oj, bråttom bullar. Sara's jacka visar sig vara försvunnen. Min halsduk visar sig vara försvunnen. Sara lånade min jacka (för "Jag hade långärmat", bild kommer inom kort, lägg den kommentaren på minnet). Springa fort ner till stan. Frågade om vägen fjorton tusen gånger. Kommer till torget. Får stå och vänta i 11 minuter. Ingen chans att löpturen gick så snabbt. Vad hände med tiden? Vad hände med klockan? Ingen som vet, ingen som vet. Hem kom vi. I säng kom vi. I soffa kom vi. Somnade som Sandra. Vaknade upp som en smurf. Täckt av blåmärken på stora delar av nedre kroppen. Men förutom det mådde jag utmärkt. Kvällen får fem kalaspuffar.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: