Tänk er in i min situation: Klockan är sen onsdagseftermiddag, jag sitter och diskuterar fastighetsrättsuppgifter med mina vänner, det är två timmar kvar innan det är påskledigt, kan redan känna lukten av påskägg. Koncentrationen har börjat fallera och efter att vi har bett om hjälp av vår lärare och hon har skrikit "-NEEEEJ" när jag på hennes fråga, lite svagt viskade "-Lös egendom" så kände jag att nämendettavarjuiintesåroligt.. Tillslut gick läraren därifrån och rodnaden från mina skamsna kinder började tillslut att blekna. 

Som många utav er redan vet så är jag lite fjantig med att äta kolhydrater, men idag hade jag bestämt att göra ett undantag och hade i och med detta bestämt mig för att att käka en vanlig hederlig macka. Jag och mina vänner reser oss från stolarna för att ta oss till caféet och inhandla detta. Jag står länge och väljer och väger olika smörgåsar fram och tillbaka. Tillslut väljer jag - Leverpastejmackan. Min favorit. 

Tillbaka vid våra platser sitter vi nöjda och mumsar samtidigt som vi pratar om helt andra saker än juridik. Med risk för att använda uttrycket för ofta så vill jag bestämt mena att detta var ett "livet-på-en-pinne"-ögonblick. Men då händer det som absolut inte får hända. Min klena handled håller inte måttet, jag vinklar handen cirkus 2 grader nedåt och både leverpastejen, paprikan och smörgåsgurkan glider av det hala (förbannadejävlaskit-) salladsbladet och faller mot golvet. Smack. Kvar sitter jag med min macka med enbart sallad - Smarrigt. Efter detta utbryter ett vansinnigt och långt vansinnesskratt (inte utav mig) .. 

I detta ögonblicka kände jag mig ungefär SÅHÄR

Johanna, du fick bara fem hårstrån för att

det var Du som skrattade mest (evil-laugh)