Nystagmus
Kategori: Allmänt
ör ungefär tre år sedan gick jag till optikern för att göra en synundersökning som var obligatorisk för att få kunna börja övningsköra med bil. Min dåvarande optiker fick "plötsligt" se att jag hade, som han kallade det, darrningar i mina ögon. Glasögon hjälpte inte, mitt problem var (är) att jag kan inte få mina ögon att fokusera. Efter detta skickades jag fram och tillbaka mellan ögonläkare, neurologer etc. Först skickades jag till KSS där jag träffade en hemsk läkare. Hon var otrevlig, dum och brydde sig inte alls. Jag förstod inte vad som hände när hon började prata om att det eventuellt var något som inte var som det skulle i min lillhjärna. Hon sa att det var viktigt att jag snabbt fick göra en hjärnröntgen. Jag frågade henne då vad som värst skulle kunna hända, hon svarade att jag kunde ha en hjärntumör. Jag hamnade i chock. Chocken släppte inte förrens senare på dagen då jag mitt på skolgården fick syn på mina vänner som spelade tennis. Jag blev hemskickad och hämtad av mamma.
I flera veckor gick jag runt och mådde avskyvärt, för efter röntgen fick jag vänta ytterligare en tid innan jag fick svar på resultaten. När väl resultaten kom och det visade sig att det inte var tal om någon tumör blev jag så lättad att jag grät, mina vänner planerade senare en liten "Grattis-du-har-ingen-hjärntumör-middag" och livet kändes underbart.
Läkarna sa att att jag fick leva med mina darrningar, sjukdomen kallas nystagmus. Så var det med det. Men nu drar ruljansen igång igen. Min nya optiker sa idag något i stil med "- Jag blir så trött på läkare som inte gör sitt jobb". Hon tyckte att de borde grävt djupare i utredningen så nu har hon skickat en remiss till en ögonläkare i Karlstad så att jag ska få komma dit och de ska undersöka mig igen.
Direkt började känslan av oro att gräva i min mage, då kör vi igen!
