Klockan stod på 05.45 idag igen, det blir svårare och svårare att ta sig upp. Veckor som dessa lever man i en slags rutin som är vansinnigt tråkig, går upp, åker till universitetet till 8, pluggar fram till 12 då våra magar börjar kurra och vi käkar lunch. Fortsätter fram till eftermiddagen då man tar bussen hem. Blir vanligtvis en pluggsväng till framåt 5, sen vid tio är det BB sen somnar man på studs till ljudet av en podcast. 6 dagar kvar !
Igår var det dags för sista träningspasset på SATS. För tolv veckor skadan så fick jag ett stämpelkort som fungerade så att jag var tvungen att träna två gånger i veckan och stämpla mitt kort. Det kan låta simplare än vad man kan tro. Vissa veckor tränade man mer andra fick jag kämpa för att få tiden att räcka. Ibland fick jag offra högt värderade pluggtimmar, ibland favoritserier på tv.
Igår var då äntligen dagen kommen, jag lämnade lugnt och stilla fram mitt kort. Höll tunnare och bad till Gud om att få en vattenflaska, väska, Iphonehållare att fästa på armen eller liknande. Hon böjer sig ner under disken och plockar upp ett par flipflops och lägger vänligt "- Passar perfekt nu till sommaren!". De var i one size och alla ni vet att jag har megafötter inklusive hammartår. Ändå svarade jag "- Åh, tack så mycket!" men tänkte åt helvete med SATS. Sen frågade hon om jag ville börja på ett nytt kort, då svarade jag "- Nej tack jag ska till Kanada! Då kändes det med ens bättre.
Okej, nu ska jag inte hålla er på streckbänken längre. Jag förstår att ni vill läsa om mitt fruktansvärt glamourösa studentliv. Just nu sitter jag med smutsigt hår på universitetet och har läst om naturreservat och nedskräpning. Till lunch ska jag äta fiskpinnar, potatis och dillsås. Dagens höjdpunkt !
