.. Eftersom att det fanns tacos kvar från gårdagen, vilket är den bästa frukosten då man druckit vin dagen innan så bjöd jag in Lisa & Maria till en taco-brunch. Klockan halv tolv plingade det på ringklockan och de ramlade in. Lisa såg nästan tårögd ut då hon såg att maten redan stod på bordet, redo att ätas. Efter det blev det ett traditionellt slappt häng och Lisa utbrister "- Detta känns som vi är i Kanada just nu!". Vi diskuterade Lisas huvudvärk, beställde biljetter till Stiftelsen som spelar på Nöjesfabriken den tjugoandre februari och försökte få Maria att drick thé. Dessutom lyckades jag tappa en skål med tomater och sallad i golvet, blev till att samla ihop gladbitar och plocka fram dammsugaren, allt detta under fniss från gästerna.
Efter att Maria har suttit tyst ett tag säger hon: "- Jag får en tvångstanke om att jag måste krypa under (igenom) din säng!". Sagt är gjort! Vänligen titta in följande bildserie. Böj huvudet åt vänster när du kikar in bilderna, bråkar lite med min nya dator just nu och tyvärr vann hon med 1-0.
Februarimånad är kommer, herregud vad snabbt tiden går. Nu har jag varit hemma i Sverige i 44 dagar och jag har försökt att få lite ordning på mitt liv som Lars Winnerbäck skulle sagt. För att sammanfatta januari månad så var den första delen ganska mörk, saknade Kanadaland som tusan. Andra delen av Januari har varit relativt ljus, tillbaka i Karlstad med fina vänner och jävulens mycket att göra i skolan vilket gör att man inte hinner tänka och sakna så mycket.
Igår, första dagen på nya månaden började men en försovning (oj oj oj), snubblade in en timme sent till grupparbetet men som tur är så har jag förlåtande gruppmedlemmar. Efter en lunch i skolan med Maria, en misslyckad kantarellsoppa och en inställd lektion tog vi en lång fredagsfika på Espressohouse. Jag, Bella, Maria och Lina myste till tusen.
Efter detta tog jag mig hem för att städa för på kvällen väntades finbesök i form av favoriterna Maria och Lisa. Planen var att dricka vin och äta tacos. Kvällen blev i Kanadas tecken, Kanadensisk musik, flaggor och minnen. Dessutom fick vi till tre stycken Skype-dejter med Ben, Mitch och Fabian. Jag fällde en tår under denna stund, för att allt var så fint och tanken på hur bra vi hade det, vinet kan ha varit en tillhörande faktor.
"- Mitch, what are you doing?" "- I'm in a spaceship, going to Sweden!"
