sandramedk

Ville bara visa hur det går när man står och övar baggerslag ett X antal minuter för länge på en volleybollträning. Det var längesedan mina armar såg ut såhär, ibland tittar de små små blåmärkena fram, när man minst anar det, men nu allt mer sällan. Kan det bero på att jag börjar bli en van volleyboll spelare? Knappast. Ha! Jag minns i början när jag och Linnea stod och hade så ont i armarna att vi mådde illa och då menar jag det inte som ett uttryck utan vi MÅDDE illa, vi ville kräkas. Man är ganska känslig på underarmarna har man märkt.

Min blodgivartid på torsdag krockade ju somsagt med jobbet så jag satt i telefonkö imorses och kom tillslut fram och då bokade de in en ny tid till mig, imorgon istället. Grejen är att nu fick jag visst jobb imorgon också.

10,15 Blodtappning
11,00 Jobb

Man mår ju inte alltid helt hundra efter en tappning så bara hoppas på det bästa, dricka vatten och kämpa på. Undra förresten vad sjuksköterskan säger om mina blåmärks-prickiga armar. Vi lägger till ett stort bandage runt armbågen och ett vitt ansikte så har ni hur jag kommer se ut imorgon. Men jag klagar inte, verkligen inte.