sandramedk

Det gäller att ta vara på tiden har man ju hört och det var precis det vi gjorde. Lite segt var det att ta sig upp ur sängen nästa morgon men med raska steg knallade vi in mot "stan" och hade bestämt oss för att hyra cyklar. Det var ett brittiskt par som hyrde ut cyklarna, de var väldigt trevliga och tydligen hade mannen hört oss på kareokeklubben kvällen innan, helskumt!

Vårat mål var att hitta till El golfo, en såkallad svart strand (pga. att Lanzarote är en vulkanö, lavan), vägen dit var allt annat än rolig eller varierande. Vi cyklade in i något slags ökenklimat med en spikrak asfalterad väg, med sand, sand och sand och små torkade buskar lite varstans. Vi hade också lite småproblem med cyklarna, varken jag eller Sara förstod oss på våra satans cykelväxlar. Min sadel var värdelös också, den liksom lossnade? Men fram kom vi. Möttes av skylten "bad förbjudet" Vi förstod snart varför, höga vågor och starka strömmar. Men gud vad tråkigt! Vi badade ändå. Och för att ta den korta versionen av denna histore, det kunde gått väldigt illa men det gick bra,  jag hade tur. Hade förövrigt mardrömmar om den upplevelsen i förrgår natt, alldeles skakis var jag när jag vaknade. Solen ville inte riktigt kika fram helt och hållet men vi stannade där hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen ändå. Vi tog det lugnt och Linus och Fred tyckte att det kunde vara kul att gräva ner mig och Sara, mycket underhållande. Eftersom havet valde att spotta upp mig på stranden igen så ville det ha något i utbyte. Vi åkte därifrån med ett par skor, en kamera och en toffla fattigare. Men tack havet och tack Linus och Fred.

På kvällen lyckades vi andra tre att övertala Linus att gå till en Asiat-restaurang. Mums. Mycket gott, vi fick varsin gratis shot efter att vi var mätta och belåtna. Kyparen bad oss att kika noga ner i våra små glas. Där hittade vi minsann nakenbilder, jag och Sara på killar och Fred och Linus på tjejer. "- It's me", sa han till Sara och skrattade, haha, lirare!

Vi vandrade sedan vidare och var nära på att dyka in på en kareokebar ännu en kväll men vi hittade istället en irlänskpub med live musik. Killen som spelade använde sig av sång och fiol och var verkligen jätteduktig. Älskar den irlänska dialekten också, så himla härlig, tänker bara på PS! I love you, åh, mysfilm! Rolig kväll som avslutades med att jag beställde in en Millerbeer, lite flashbacks från Asienresan med Sara, åhåh jaja..