sandramedk

Idag blir det inte ens ett "hallå där", det bli ingenting alls. Jag tänkte bara gå in och lite snabbt skriva att för tillfället är humöret växlande mellan deppigt/hysterisk skrattattack med Sara för att livet just idag är jävligt pissigt. Jag har varit med om den värsta lektionen i hela mitt 22 åriga liv. Jag blev tvingad två gånger (en gång längst fram i klassrummet) att ställa mig upp och helt spontant först berätta om mig själv och sedan fick jag dra en lapp ut en keps, på lappen stod det "memories". Jag skulle prata i en minut om memories. På engelska. Oförberedd. 

För det första trodde jag att jag skulle prata om "memory" alltså minne, hur man minns. Inte ETT minne som till exempel första gången man kunde cykla etc. Jag har en stor fet minneslucka här (pga av stress och panikångest) men minns att jag någonstans där emellan pratade om att guldfiskar har väldigt dåligt minne och gamla människor (?) .. Sen berättade Sara precis att jag hade introducerat detta med "Hey everybody, hello everybody" ?!?!?!? Sara fick däremot prata om klassisk 50, 60- och 70 tals musik, lyckos henne alltså. Det finns ju så mycket att prata om där menar jag, hehe. 

 

Nu ikväll är det första gången som jag verkligen längtar hem. Men det är ingen fara mamma, jag har min kanadensiska familj (Sara, Maria och Lisa) här och vi tar hand om varandra. Som tur var så är vi alla eniga om att denna kurs kan hoppa ner i ett hål och dra en sten över sig. Imorgon ska vi gå på klasser från halv 9 till 7 på eftermiddagen för att hitta en ersättare till detta sattyg. Det känns förhoppningsvis bättre imorgon. 

Saknar och älskar er !